Jag tycker i varje fall att för eller senare måste nå någon slags yttre gräns, det alldeles oavsett vad man håller på med. Så har det varit för mig i alla fall. Under långa perioder har jag sysslat med något som just känts helt fantastiskt för att inte kort därefter kännas smutsigt och förnedrande. Det mesta känns faktiskt så för mig just nu. Eller jag vet inte. Kanske behöver jag någon form av paus från allt. En semester av något slag. Annars vet jag inte om jag orkar fortsätta länge till. Fast jag vet inte om jag har råd men någon. Inte en vanlig semester, inte ens om jag säljer mina möbler. Egentligen borde jag ha gjort något åt den saken långt tidigare. Den ekonomiska biten alltså. För allt står inte rätt till i det lägret så mycket kan jag säga. I princip är allting mitt alldeles egna fel förstås fel. Jag skäms till och med en del. Men det går ju att fixa saker och ting. Allt hopp är inte förlorat. Inte än i varje fall. allaannonser.se