Jag har på senare tid skaffat mig en hel del nya intressen. Bland andra saker svampplockning men också modelljärnvägar och så klart rekrytering. Varför jag helt plötsligt börjat intressera mig för just rekrytering är emellertid oklart. För tillfället ingår inte det i mina arbetsuppgifter på jobbet. Vilket alltså innebär att jag egentligen inte har något naturligt utlopp för det här intresset. Inte heller har jag någon användning rent professionellt för det kunskaper gällande just rekrytering jag kan tänkas plocka upp på fritiden. Trots detta så känner jag att mitt nyfunna intresse är av godo. Jag tror faktiskt att man för eller senare får användning för alla färdigheter man skaffat sig på något sätt. Kanske inte i det mest väntade sammanhang och kanske inte på det sätt man föreställt sig. Men en dag brukar sådana grejer komma väl till pass. För några år sedan lärde jag mig det afghanska språket pashto, bara för att det låter coolt egentligen. Och så förra månaden lyckades jag göra en mycket fördelaktig affär som inte hade blivit av om jag inte kunnat det språket.

En kompis till mig har lagt sig till med en ny klädstil. Numer klär hon sig nästan uteslutande i en form av overaller eller jumpsuits som de också heter. Enligt henne är det ett ställningstagande att varje morgon iklä sig en one piece istället för att stå där och välja bland byxor, kjolar, skjortor och kavajer. Jag gillar den här typen av beslutsamhet på alla sätt och vis. Alla borde få bära de kläder de trivs i. Och jumpsuiten är dessutom ett så coolt och praktiskt plagg. Jag har faktiskt också blivit sugen på att köpa upp mig på ett par. Särskilt nu när jag läst att ett flertal internationella kändisar har synts offentligt i jumpsuit. Det är ett ganska vågat men spännande klädval enligt min mening. Jag tror också att det kommer bli allt mer populärt nu när folk inser hur bekväma och praktiska de här plaggen faktiskt är.

Jag tycker i varje fall att för eller senare måste nå någon slags yttre gräns, det alldeles oavsett vad man håller på med. Så har det varit för mig i alla fall. Under långa perioder har jag sysslat med något som just känts helt fantastiskt för att inte kort därefter kännas smutsigt och förnedrande. Det mesta känns faktiskt så för mig just nu. Eller jag vet inte. Kanske behöver jag någon form av paus från allt. En semester av något slag. Annars vet jag inte om jag orkar fortsätta länge till. Fast jag vet inte om jag har råd men någon. Inte en vanlig semester, inte ens om jag säljer mina möbler. Egentligen borde jag ha gjort något åt den saken långt tidigare. Den ekonomiska biten alltså. För allt står inte rätt till i det lägret så mycket kan jag säga. I princip är allting mitt alldeles egna fel förstås fel. Jag skäms till och med en del. Men det går ju att fixa saker och ting. Allt hopp är inte förlorat. Inte än i varje fall. allaannonser.se

Det här med auktioner på nätet verkar vara en stor grej nu igen, jag vet lite när det kom men det va ju för ett bra tag sen. Men nu verkar det som att de har fått en uppsving igen eller så är det bara jag som har börjat tänka på auktioner allt mer och därför sett allt mer reklam om auktioner på internet och så. Det kan ju vara eftersom de finns en hel del program på tv som just handlar om auktioner och antika saker. Nu är det så att jag också gillar gamla saker ibland, och då är det lättast att hitta det på auktioner, de eller loppis. Det är mest där man kan hitta gamla saker och det är ju så att jag inte alltid vet vart man ska leta och ibland måste man ha tur.